Dansarie

Vaknade till liv vid tre och fick årets chock när jag slängde ett öga på termometern och den visade 35 grader, visserligen låg den och stekte i solen but still. Inom loppet av femton minuter var jag på väg ut genom dörren, nyvaken och vrålhungrig i och med att jag inte hade någon mat hemma. Och eftersom jag ska iväg på middag senare i kväll så kändes det jävligt dumt att ställa sig och laga mat så lösningnen hette godis. Kom och tänka på en sak mamma sa för några veckor sen när jag, i hopp om att få min bristande matinspiration att börja blomstra, frågade henne vad hon brukade laga för mat när hon var i min ålder. "Jaa.... Jag minns inte riktigt, jag tror inte att jag åt så mycket... Man käkade väl godis och tog en cigg" - vilket var precis vad jag gjorde. Mamma upp i dagen, hon borde vara stolt.

Vandrade ner till Karlberg och låg och chillade i solen med en bok. Nu är det dags att styra upp sig för att ta sig ut till Jakan och Kakan Ros som har fyllt år. Det har blivit lite utav en tradition att vi firar henne på ett eller annat sätt, mest för att hon är den enda som orkar styra upp seriösa födelsedagsfiranden hemma hos sig. För två år sen partajade vi på hembränt vin - som senare visade sig vara laxerande (men vi överlevde), förra året tittade vi på Eurovision song contest och drack icke-hembränt vin och Kakan fick ett liggkit för att få ett slut på hennes celibatliv. Så med andra ord ska det bli intressant att se vad som händer i kväll.

Ni kanske minns min lilla kortincident? Och att den inträffade just när jag skulle betala en taxi? Och att det inte gick? Hur som helst hade jag världens bästa taxichaufför som inte hade mentaliteten att en våldtäkt skulle lösa problemen, utan istället tog mitt nummer så att jag kunde betala vid ett annat tllfälle. Så igår åkte han hem till mig och fick sina pengar och lite till. Det finns ändå hopp för mänskligheten.

Så flög den här dagen förbi på några sekunder. Inlädde trögt som satan när jag likt en sengångare klättrade ur sängen gäspandes i ultratrapid för att ta mig till banken. Efter att ha levt på havregrynsgröt, keso och absolut noll kronor är fattigmanslivet och missären äntligen över för nu har jag tillgång till mina pengar igen. Hallelujah. Firade detta med att röja upp i lägenheten som våldtagits av min oförmåga att diska, dammsuga och annat kul som jag får migrän av att bara tänka på. Dock hann jag inte särskilt långt innan Jannie ringde och ville käka lunch vilket kändes bra mycket mer upplyftande än att städa. Så jag släppte allt vad toaborste och disktrasa heter och åkte raka spåret in till stan.

Lunchade på Baresso och följde med på hennes zumbapass. Insåg hur extremt lång tid det var sen jag faktiskt tränade lite rörlighet och hur min kordniation vandrat vidare till någon människa som uppenbarligen behövde den mer. Såg mest ut som en liten gräshoppa som studsade runt och försökte skaka på min obefintliga rumpa, men skoj var det. Blev hembjuden på middag hos ovannämnda och käkade choklad och köttfärsås tills jag fick ont i magen. Nu ska jag hoppa in i duschen och göra mig redo för nattens bravader dvs. fota på Pure.

Igår var det alltså Solidaritet som gällde. Det började lugnt och försiktigt med ett privat vip-mingel och sen trappades tempot upp för varje timme som gick. Till slut var det klaustrofobiskt mycket folk och jag har nog aldrig fått så många knuffar eller armbågar i ryggen som igår. Krigade med kameran i folkmassorna samtidigt som tålamodet sakta men säkert dalade. Hejade på lite vänner och bekanta och hinkade red bull för att hålla humöret i skick. Första fyra timmarna gick oväntat smärtfritt men mot slutet dog jag lite inombords och jag var så förbannad på alla människor som kom fram och skulle snacka att jag bara gick därifrån. Hur idiotiskt är det inte på en skala att över huvud taget försöka kommunicera i ett rum där musiken pumpar i 200 dB? Härdade ut till fyra och dök direkt ner i sängen när jag kom hem.

Ja så här såg det alltså ut backstage under dagens fotografering. Vattenpistol, vattenkanna och ja, en jävla massa vatten helt enkelt. Jag och Molly testade vattenfasta mascaror och tog det till en helt ny nivå som ni kanske ser, jag var dyngsur från topp till tå när vi var klara men jäklar vad roligt vi hade. Skrattade så jag fick kramp i kinderna när vi fick se bilderna. Inte det lättaste att var snygg samtidigt som man får tre lite vatten hällt över sig samt en vattenstråle rätt i ögat, men jag litar på att killarna gör ett bra jobb och väljer ut dem bästa. Tokdäckade i soffan när jag kom hem och vaknade nyss, frågan är ju vad man hittar på i kväll eftersom jag för en gångs skull är ledig precis som resten av Sverige.

God morgon världen. Är inte den vassaste kniven i lådan idag i och med att jag jobbade till fyra inatt och har sovit i omgångar under morgonen. Så är det ibland. Nu ska jag iväg Nyheter24 för att göra en fotografering för Modette där jag för en gångs skull ska stå framför kameran, omväxling förnöjer ni vet. Därav det trötta osminkade ansiktet däruppe.

Vaknade i panik helt bombsäker på att jag försovit mig och slängde ett ångestfullt ögonkast på klockan. Halv sju. Sen kunde inte jag somna om eftersom adrenalinet pumpade runt i 180. Pigg som en liten sparv hoppade jag upp och satte mig och jobbade med gårdagens bilder. Varför sova när man kan jobba liksom? Återvände till sängen och mina tappra försök att somna om. Steg upp igen vid tolv och spontaninvitade Sanna som senare skulle få agera moraliskt stöd när jag skulle reda ut mina kortproblem på banken hade jag tänkt.

Josefinas då, anlände stressad och svettig prick klockan sex efter att ha tvingats köra en ofrivillig powerwalk från t-centralen eftersom spårvagnsjävlara behagade infinna sig ur trafik. Lika bra flyt som alltid. Stället fylldes till bredden och jag jagade b-kändisar tillsammans med in finest-kollega Yessica som hade något bättre koll på folk än jag. Men det gick fint och vid åtta hängde jag av mig kameran och joinade tjejligan i ett par soffor. Hade hur trevligt som helst och varvade vin med bailys och ciggareter som folk delade ut gratis.

Runt tolv hade vi förtärt tillräckligt för att passera stadiet salongsberusad med ganska bred marginal så jag och Falken hämtade nya krafter på Max. Drog till Soap och tog mina bilder kvickt som satan för att sen komma hem snabbt och smärtfritt. Trodde jag. Uppenbarligen hade Einstein slagit in fel kod lite för många gånger (hur är det ens möjligt? Jag har världens enkalste kod) så kortet ville inte sammarbeta i taxin, inte på 7-eleven heller och definitivt inte i bankomaten heller som svalde kortet. VAD FAN? Tur att jag hade en förstående chaufför som lät mig komma hem utan misshandel eller sexuella övergrepp. En vanlig tisdag med andra ord.

Fick i uppdrag att göra en eventinbjudning åt Jannie igårkväll och satt uppe till halv två och pillade på den. Skitsmart när jag faktiskt hade en chans att rätta till min dygnsrytm, så gick det med det. Kom upp i någorlunda tid ändå och stack ut och sprang i 45 minuter efter frukosten. Känner mig helt frälst varje gång för det är så förbannat härligt att springa i ute solen längst med vattnet. Fåglarna kvittrar, det doftar sommar och livet är bara awesome. Nu låter jag som en pårökt hippie men kontentan av det hela är att det är fett att träna utomhus. Passade på att jävlas med pappa lite genom att påpeka hur bra min löpträning går medan han sitter inne på kontoret och latar sig eftersom jag springer förbi hans jobb på vägen. Han blev inte glad.

Rasade sen ihop på en gräsmatta och låg och hämtade andan i solskenet innan jag promenerade hem. Nu ska jag slänga ihop en sen lunch och sen bär det av till Josefina's premiär som jag fotar. Ironiskt eftersom jag faktiskt var bjuden till själva eventet, men jag kan lika gärna gå dit och få betalt för det. Win.

Har varit hemma hos mamma och blivit så ompysslad att jag nästan skäms. Köttbullar, glass och te i soffan framför tv:n och bror och mor på vardera sida. Dessutom fick jag med mig två fotoböcker hem. Blev genast sugen på att klippa sönder dem och sätta slänga ihop ett enormt collage, helst så att det täcker halva min vardagsrumsvägg. Sla bara styra upp en ram först.

Slaktade elva timmar sömn inatt och vaknade lika mörbultad som en boxningssäck. Som blivit boxad på. Rent spontant känner jag att det här med att sova mycket är överskattat. Åkte in till stan för att möta upp Filippa i hopp om att mina stenåldersfasoner med min antika samsung snart skulle vara ett minne blott i och med att hon och Eshan så vänligt donerat en gammal spräckt iPhone till mig. Dagens antiklimax hände när simkortet inte fungerade. Och anledningen till att jag inte köper en ny lur är att mitt snåla försäkringsbolag kom med det fantastiska erbjudandet att jag skulle pröjsa tre lax för en iphone. I helvete eller. Den där telefonen har fan ruinerat mig (kanske en överdrift men ändå) så jag tänker inte lägga en spänn till på den.

Tillbringade en och en halv timme på gymmet och sprang först en halvmil följt av ett rygg/armar-pass. Nu ska jag över till min käre mor på middag och sen får vi se hur resten av kvällen artar sig.